tisdag 20 juli 2010

Det obyggda Stockholm - 2: Karl XII-bron




Ett av de historiskt möjliga alternativen till Centralbron: En kombinerad gatu-och järnvägsbro i Ringvägens förlängning genom Skinnarviksberget över Riddarfjärden till strax väster om Stadshuset där den kunnat ansluta till en förlängd Kungsgata. Hade den byggts under sent 1800-tal så hade den säkerligen försetts med en klaffbro modell Tower Bridge. Centralstationen hade hamnat längre norrut, ungefär vid Norra Bantorget.

Snabbskiss från Stadshuskajen idag.

måndag 12 juli 2010

Dagens tinne



Två varianter till på temat "spira av tekniska takinstallationer".

söndag 11 juli 2010

Dagens tinne

Tekniska takinstallationer arrangerade till ett torn med spira. Fläktrum och elskåp utgör kärnan, fyra luftfilter blir krukdekorationer i tornets hörn och mobilmasten får lösa påhängsplåtar som döljer antennerna och ger dem en fågelsilhuett. Funktionalistkosher eftersom alla dekorationselement tekniskt sett har en praktisk funktion.

fredag 9 juli 2010

Dagens tinne

En stadshusinspirerad spira till, fast symmetrisk. Liksom med den befintliga beror intrycket på betraktningsvinkeln. Önskas den ännu mer minimalistisk kan man räta ut de svängda linjerna.

torsdag 8 juli 2010

Dagens tinne

Stadshusspiran i minimalistisk design utan rojalism och onödig symmetri och med guldet och kopparn utbytt mot cool svartmetall. Designen funkar förstås också på nybyggen utan ikonstatusbelastning.

onsdag 7 juli 2010

Det obyggda Stockholm - 1

Snabbskisser från Riddarholmskajen idag. Den obyggda Skinnarviksborgen ovanför Münchenbryggeriet dominerar Södermalms silhuett och det ej förverkligade skyskrapeklustret på västra Kungsholmen förlänar stadens skyline en värdig upphöjdhet.

"Very nice" sa en kinesisk turist som tittade över axeln på mig, utan att förstå något.

tisdag 6 juli 2010

Dagens tinne

Assymmetrisk och lätt organisk spira som helst konstrueras av kolfiber för den mattsvarta och jämna ytans skull. Alternativt utförs den i järn och för då tankarna till en fransk lilja eller liknande 1800-talskrusidull, vilket gör att den inte sticker av för mycket på t ex en hypotetisk nybyggnad på Östermalm.

Bonus: Fågelavstötande, speciellt om kanterna görs riktigt vassa.

måndag 5 juli 2010

Dagens tinne


Den svängda toppen på fasaden gör att den här lösningen nog fungerar bäst på fristående torn. Om man satte upp hörntorn med den här designen kan jag inte riktigt se hur en matchande huskropp skulle se ut...

söndag 4 juli 2010

Dagens tinne

En sjöinspirerad spira, lämplig för runda hörntorn.

lördag 3 juli 2010

Dagens tinne

Ett sätt att få en ren dekorationsdetalj som en spira att godtas av modernistiskt skolade arkitekter är att maskera den som ett byggnadselement med praktisk funktion. Här låter vi fasaden fortsätta hela vägen längs spiran, men bakom fönstren i de tre översta "våningarna" finns förstås ingenting.

fredag 2 juli 2010

Dagens tinne

Ett förslag till hitech-hörntorn med vag jugendprofil. De vassa spetsarna dikterar materialvalet, som än en gång blir metall, matt naturfärgad eller målad. Det som ser ut som en utsiktsbalkong är något inom modernismen så förbjudet som en ren dekorationsdetalj utan praktisk funktion, liksom förstås hela spiran.

torsdag 1 juli 2010

Dagens tinne

Tinnar och torn är lite olyckligt misskända av dagens arkitekter. Moden kommer och går. En anledning till tinnföraktet inom kåren är att de är så starkt förknippade med den avskydda förmodernismen och de stilideal och materialpreferenser som gällde då - så varför inte göra dem rumsrena igen med minimalistisk design och moderna materialval, t ex rostfritt stål?

fredag 9 april 2010

En kringla till eftervärlden

Det är många, framförallt äldre, som önskar behålla nuvarande Slussen intakt. En restaurering skulle vara tekniskt möjlig men oerhört dyr eftersom stora delar av anläggningen är anlagd på undermåliga pålar och sjunker med 4 mm per år samtidigt som betongen vittrar sönder. Enda sättet att bevara är att riva och bygga en likadan kopia, men det alternativet har valts bort därför att de stora trafikytorna inte längre behövs.

Europas första klöverbladskorsning är emellertid väl värd att bevara av rent museala skäl, åtminstone partiellt. Det skulle faktiskt gå att bevara det södra klöverbladet, befriat från sina plikter som trafikbärare, i sin nuvarande position men överbyggt av den föreslagna överdäckningen. Lägger man nuvarande och framtida Slussen över varandra finner man att rampen kommer upp i gatunivå precis i den föreslagna centralbyggnadens nordöstra hörn:


Rampen kan integreras med den (ännu obestämda) verksamheten som ska bedrivas i lokalen, t ex med utställningsmontrar, en konsertläktare eller kommersiella aktiviteter av olika slag. En permanentutställning om Slussen, ev som filial till Stadsmuseet med underjordisk direktgångförbindelse är en annan lämplig användning, liksom "Guggenheimramp" specifikt för konstutställningar. Oavsett användning blir detta ett sätt att göra Slussenanläggningen begriplig för framtida generationer.

Om det inte går att behålla det in situ under hela byggprocessen så går det att bara lägga klöverbladet i något hörn av byggarbetsplatsen tills det är dags att lyfta det på plats, det är ju en rätt stadig struktur. Det kan monteras upp någon meter från originalpositionen om det är nödvändigt men idealet är att behålla det exakt där det en gång byggdes. Rampen behöver inte restaureras så att den håller att köra på, och eftersom den inte kommer att vara utsatt för väder och vind räcker det med en enkel upputsning.

Nya Slussen - en generationsfråga? (O-Zone)
DN DN DN DN DN DN SvD SvD SvD
Läs även andra bloggares åsikter om

fredag 26 mars 2010

Fosters Slussen: Missfoster eller embryo till något stort?


Det finns många invändningar mot Fosterförslaget. Det estetiska problemet som jag ser det är att bygget, i sant funktionalistisk anda, inte gör något alls för att dölja vad det är:
En enorm fyrkantig låda som innehåller en trafikled i två våningar.  
På vilken man pliktskyldigt ställt några hus:
Husen framhäver trafikledslådan ganska oblygt. Det ser närmast ut som om de står på ett stort vitt bord. Det finns ingen rimlig anledning till att de skulle stå på en platå mer än två våningar upp förutom den faktiska, att de byggts ovanpå en överdäckad trafikled. Jag vågar påstå att trafikleden med det här arrangemanget t o m blir mer iögonfallande än i dagens oöverdäckade version.
Allt hade kanske varit gott och väl om man hade kunnat peka på en tradition att bygga på det här sättet (om man inte tolkar det väldigt brett och ser Söders bergsskärningar som en slags föregångare). Speciellt vid Slussen har traditionen varit den rakt motsatta: Husen har alltid strävat mot Söders höjder i en diagonalt uppåtriktad rörelse: Mariaberget, Katarinavägen, husen runt Klevgränd, Götgatan, t o m själva Slussenområdet innan det rensades på bebyggelse på 30-talet. Husgytter i flera nivåer har alltid kännetecknat platsen och gjort den visuellt intressant. Med undantag för KF-huset har inget utom kajen någonsin varit horisontellt vid Slussen. Nu ämnar man bygga en kilometerlång horisontell låda som dessutom kommer att fungera som en visuell barriär.  
Det finns alltså många skäl att se över hur Fosterförslaget implementeras. Lyckligtvis kan vi lösa de flesta av de här problemen utan att tvinga fram en kostsam och tidsödande omgörning av grundplanen. Trafikleden ligger där den ligger men lådan kan integreras bättre med arkitekturen och på så vis kan vi bryta upp både den monotont horisontella orienteringen och det avvisande visuella intrycket. Först en volymstudie: 
I stället för de horisontella linjerna betonas de diagonala. Huskropparnas nivåer differentieras så att höjden tilltar med avståndet från vattnet. Omväxlande former och proportioner återskapar känslan av husgytter. Murens släta yta bryts upp och byggs delvis över med husfasader ända ner till strandpromenaden.
Byggnadsvolymen som förloras genom att bygga lägre närmast vattnet kan återtas genom att delvis bygga över "promenaddäcket" och göra det till en arkad på ett par sträckor. På detta vinner man förutom utökad byggnadsvolym större frihet i den arkitektoniska utformningen av byggnadsfronten mot vattensidan och en mer visuellt intressant promenad som dessutom erbjuder regnskydd.
 Överbyggnaderna placeras så att de inte bryter siktlinjen mot Djurgården. Sett från ingången vid Katarinahissen ska det ska inte råda någon tvekan om att detta är en plats där man har god utsikt. Utsiktsbalkonger kan också integreras i ytterfasaderna, vars fönster på promenaddäcksnivån även fungerar som utsiktsplatser.

Nedan följer ett par varianter på gestaltning, baserade på volymstudieskissen. De ska bara ses som enkla åskådningsexempel utan anspråk på att vara fullt fungerande arkitektur. Först ett försök att återskapa en klassisk Stockholmsstadsfront (med inslag av 30-talsfunkis och 80-talsmodernism pga det trekantiga och det svängda hörnet i ändarna):
 Hur den murade stenfasaden på tunnelröret ska koppla till bilintaget till vänster och den triangulära Fosterbron till höger är en öppen fråga.
Någon kanske invänder att det ser ut som en Las Vegas-version av Stockholm men man ska ha klart för sig att även om husen genomgående är små är de inte i halvskala eller så - det är bara de stora byggnaderna i bakgrunden som förrycker skalan en smula. Det finns helt klart möjlighet att bygga mer på höjden utan att de nya byggnaderna blir dominerande.

Upplägget med diagonaler och ett småskaligt, klättrande husgytter fungerar med många stilar, även nyfunkis (OK, lite skruvad nyfunkis i den här skissen):









Art decons stjärna stod ju som högst när betong-Slussen byggdes och tittar man noga finner man en hel del art deco-influenser, speciellt på gamla bilder när allt var i originalutförande. Jag skulle inte klaga om man gick hela vägen. Klättertemat funkar även här:



Zaha Hadid, fick hon vara med och tävla? En arkitekt vi definitivt aldrig får se något av i Stockholm så man kan bara drömma om hur det kanske hade kunnat se ut...







Kontrafaktisk historieskrivning: Om Albert Speer verkat i Stockholm...


Notera: Albert Speer vs Stockholm, där småvulenheten härskar. Det här är allt kompromissmaskineriet realistiskt sett skulle lämnat kvar av originalplanen som troligen skulle involverat hela Södermalm och området runt Nynäsvägen ända ner till Hökarängen med Götgatan som 200 meter bred paradgata. "Welthauptstadt? Nää, det låter så... stort... och dominerande... måste det vara hela världen?"



Slutligen:
Ja, det är ju uppenbart att båt-tematiken spelat in lite i Fosters lådutformning, som av många liknats vid en finlandsfärja. Det är lätt att se hur de tänkt: "Hmm... ser ut lite som ett bogspröt det här... kanske om man lämnar lådan hög och skrovliknande med bara ett fåtal fönster... och hur var det nu, ligger inte bygget i en hamn...? Bingo!"
Varför då inte ta steget fullt ut? En fullriggare är betydligt snyggare än en finlandsbåt. Husdelen kan byggas med beprövad teknik från Turning Torso.

Nya Slussen - en generationsfråga? (O-Zone)
DN DN DN DN DN DN SvD SvD SvD SvD SvD
Läs även andra bloggares åsikter om