Fosters Slussen: Missfoster eller embryo till något stort?

Det finns många invändningar mot Fosterförslaget. Det estetiska problemet som jag ser det är att bygget, i sant funktionalistisk anda, inte gör något alls för att dölja vad det är:

En enorm fyrkantig låda som innehåller en trafikled i två våningar.  

På vilken man pliktskyldigt ställt några hus:
Husen framhäver trafikledslådan ganska oblygt. Det ser närmast ut som om de står på ett stort vitt bord. Det finns ingen rimlig anledning till att de skulle stå på en platå mer än två våningar upp förutom den faktiska, att de byggts ovanpå en överdäckad trafikled. Jag vågar påstå att trafikleden med det här arrangemanget t o m blir mer iögonfallande än i dagens oöverdäckade version.

Allt hade kanske varit gott och väl om man hade kunnat peka på en tradition att bygga på det här sättet (om man inte tolkar det väldigt brett och ser Söders bergsskärningar som en slags föregångare). Speciellt vid Slussen har traditionen varit den rakt motsatta: Husen har alltid strävat mot Söders höjder i en diagonalt uppåtriktad rörelse: Mariaberget, Katarinavägen, husen runt Klevgränd, Götgatan, t o m själva Slussenområdet innan det rensades på bebyggelse på 30-talet. Husgytter i flera nivåer har alltid kännetecknat platsen och gjort den visuellt intressant. Med undantag för KF-huset har inget utom kajen någonsin varit horisontellt vid Slussen. Nu ämnar man bygga en kilometerlång horisontell låda som dessutom kommer att fungera som en visuell barriär.  

Det finns alltså många skäl att se över hur Fosterförslaget implementeras. Lyckligtvis kan vi lösa de flesta av de här problemen utan att tvinga fram en kostsam och tidsödande omgörning av grundplanen. Trafikleden ligger där den ligger men lådan kan integreras bättre med arkitekturen och på så vis kan vi bryta upp både den monotont horisontella orienteringen och det avvisande visuella intrycket. Först en volymstudie: 
I stället för de horisontella linjerna betonas de diagonala. Huskropparnas nivåer differentieras så att höjden tilltar med avståndet från vattnet. Omväxlande former och proportioner återskapar känslan av husgytter. Murens släta yta bryts upp och byggs delvis över med husfasader ända ner till strandpromenaden.

Byggnadsvolymen som förloras genom att bygga lägre närmast vattnet kan återtas genom att delvis bygga över "promenaddäcket" och göra det till en arkad på ett par sträckor. På detta vinner man förutom utökad byggnadsvolym större frihet i den arkitektoniska utformningen av byggnadsfronten mot vattensidan och en mer visuellt intressant promenad som dessutom erbjuder regnskydd.

 Överbyggnaderna placeras så att de inte bryter siktlinjen mot Djurgården. Sett från ingången vid Katarinahissen ska det ska inte råda någon tvekan om att detta är en plats där man har god utsikt. Utsiktsbalkonger kan också integreras i ytterfasaderna, vars fönster på promenaddäcksnivån även fungerar som utsiktsplatser.

Nedan följer ett par varianter på gestaltning, baserade på volymstudieskissen. De ska bara ses som enkla åskådningsexempel utan anspråk på att vara fullt fungerande arkitektur. Först ett försök att återskapa en klassisk Stockholmsstadsfront (med inslag av 30-talsfunkis och 80-talsmodernism pga det trekantiga och det svängda hörnet i ändarna):

 Hur den murade stenfasaden på tunnelröret ska koppla till bilintaget till vänster och den triangulära Fosterbron till höger är en öppen fråga.

Någon kanske invänder att det ser ut som en Las Vegas-version av Stockholm men man ska ha klart för sig att även om husen genomgående är små är de inte i halvskala eller så - det är bara de stora byggnaderna i bakgrunden som förrycker skalan en smula. Det finns helt klart möjlighet att bygga mer på höjden utan att de nya byggnaderna blir dominerande.

Upplägget med diagonaler och ett småskaligt, klättrande husgytter fungerar med många stilar, även nyfunkis (OK, lite skruvad nyfunkis i den här skissen):

Art decons stjärna stod ju som högst när betong-Slussen byggdes och tittar man noga finner man en hel del art deco-influenser, speciellt på gamla bilder när allt var i originalutförande. Jag skulle inte klaga om man gick hela vägen. Klättertemat funkar även här:

Zaha Hadid, fick hon vara med och tävla? En arkitekt vi definitivt aldrig får se något av i Stockholm så man kan bara drömma om hur det kanske hade kunnat se ut...

Kontrafaktisk historieskrivning: Om Albert Speer verkat i Stockholm...

Notera: Albert Speer vs Stockholm, där småvulenheten härskar. Det här är allt kompromissmaskineriet realistiskt sett skulle lämnat kvar av originalplanen som troligen skulle involverat hela Södermalm och området runt Nynäsvägen ända ner till Hökarängen med Götgatan som 200 meter bred paradgata. "Welthauptstadt? Nää, det låter så... stort... och dominerande... måste det vara hela världen?"

Slutligen:

Ja, det är ju uppenbart att båt-tematiken spelat in lite i Fosters lådutformning, som av många liknats vid en finlandsfärja. Det är lätt att se hur de tänkt: "Hmm... ser ut lite som ett bogspröt det här... kanske om man lämnar lådan hög och skrovliknande med bara ett fåtal fönster... och hur var det nu, ligger inte bygget i en hamn...? Bingo!"

Varför då inte ta steget fullt ut? En fullriggare är betydligt snyggare än en finlandsbåt. Husdelen kan byggas med beprövad teknik från Turning Torso.

Nya Slussen - en generationsfråga? (O-Zone)
DN DN DN DN DN DN SvD SvD SvD SvD SvD
Läs även andra bloggares åsikter om Slussen