Ja, så skrev Konstakademins Mats Edblom i april 2009 om det nu klubbade Slussenförslaget från Foster/Berg. Så här skaldade han i stora betalda annonser i dagspressen:
"Konstakademins ledamöter vid sammankomsten 27 april 2009, bestörta och förtvivlade över att man bestämt sig för att ödelägga det vidunderliga stadslandskapet vid Slussen.
Med dess utblickar och överraskningar,
dess innehållsrikedom och valmöjligheter.
Dess kontraster och hemligheter, dess lager av historia.
Idag försummat och förslummat, men i grunden genialt.
Allt släcker man nu ut, ersätter med en banal trafiklösning,
en hård exploatering.
En gapande bred motorväg, en lång och ödslig gångbro.
En norrvänd mur av tunga stadskvarter som stänger utsikten och sammanhang.
Värre kan det inte bli.
Skam och förbannelse över de nidingar som gör detta."
Nu, nästan 2 år senare, har Mats Edblom funderat ut en egen lösning som kommer till rätta med alla problemen han identifierar. Vartenda ett! Nja, vänta förresten... låt oss titta lite närmare på hans mödosamt hopknåpade förslag.
Bra med Fosterförslaget:
• Överdäckningen av Stadsgårdsleden som minskar trafikbullret och gör det möjligt att promenera från Katarinahissen till Franska Bukten utan att korsa tungt trafikerade gator: Borttagen.
• Det långa upphöjda gångstråket ovanpå trafikleden som innebär en radikal förbättring av utsikten: Helt borta, i öster genom att Stadsgårdsleden inte överdäckas, i väster genom att de tre nya kvarteren omotiverat bildar en hög mur mot Söder Mälarstrand där bara de som bor och/eller arbetar i husen får del av utsikten.
• Cykelbron längs t-banebron: Borttagen på oklara grunder.
• Enkelheten och överskådligheten i trafiklösningen: Ersatt av en stor cirkulationsplats med långa omvägar för t ex den som ska från Katarinavägen till Hornsgatan (även cyklar ska tydligen tvingas köra den groteska omvägen över båda broarna).
• Gångstråket som knyter ihop Västerlånggatan med Götgatan: Borttaget, ersatt av en bilcentrerad lösning där två starkt trafikerade gator måste korsas.
• De två nya kvarteren på den överdäckade bussterminalen: Ersatta med någon sorts stort glastak - som skymmer lika mycket av utsikten.
• Återskapandet av Södermalmstorg: Halvhjärtad lösning där ena änden av torget lämnas öppen (och det mesta av utsikten skyms av den cirkulära byggnaden i mitten+bussterminaltaket). Halva ytan mot Fosterförslaget (mindre än idag).
• Återskapandet av det öppna sundet: Tvärtom läggs en ännu större del av vattenspegeln under betong.
• Gångstråket via gamla Saltsjöbanestationens trappa ner till utsiktspromenaden: Borttaget.
• Den bevarade vyn mot Saltsjön i Hornsgatans förlängning: Till största delen blockerad av den runda byggnaden.
• Inte mer trafikytor än vad som behövs: KA-förslaget däremot t o m utökar brobredden med ca 30%.
Bra med nuvarande anläggning:
• Oöverträffad trafikkapacitet. Minskas radikalt med KA-förslaget: Noll trafikljus mellan Katarinavägen och Hornsgatan blir (minst) fyra och kapaciteten sjunker därmed till en fjärdedel, att jämföra med hälften i Foster/Nyrénlösningen.
• Bra utsikt från broarna närmast vattnet: Beskärs hårt genom bussterminaltaket, den runda centralbyggnaden och de enorma "trädkrukorna".
"På Södermalms norrvända klippvägg
är seklers bygghistoria synlig."
Lite märkligt att man bommar på samtliga punkter man föresatt sig att förbättra: Utsikterna blir sämre, bron blir dubbelt så bred som den behöver vara, backarna blir brantare och vägarna längre, köerna och bullret ökar, biltrafiken prioriteras t o m ännu mer än i 30-tals-Slussen, kulturminnen schaktas bort. Mats Edbloms egna ord om "gapande breda motorvägar", "banala trafiklösningar", "ödsliga gångbroar", "norrvända murar med tunga stadskvarter", "stängda utsikter och sammanhang" och "ödeläggelse av lager av historia" passar mycket bättre på hans egen skapelse.
"Konstakademins ledamöter vid sammankomsten 27 april 2009, bestörta och förtvivlade över att man bestämt sig för att ödelägga det vidunderliga stadslandskapet vid Slussen.
Med dess utblickar och överraskningar,
dess innehållsrikedom och valmöjligheter.
Dess kontraster och hemligheter, dess lager av historia.
Idag försummat och förslummat, men i grunden genialt.
Allt släcker man nu ut, ersätter med en banal trafiklösning,
en hård exploatering.
En gapande bred motorväg, en lång och ödslig gångbro.
En norrvänd mur av tunga stadskvarter som stänger utsikten och sammanhang.
Värre kan det inte bli.
Skam och förbannelse över de nidingar som gör detta."
Nu, nästan 2 år senare, har Mats Edblom funderat ut en egen lösning som kommer till rätta med alla problemen han identifierar. Vartenda ett! Nja, vänta förresten... låt oss titta lite närmare på hans mödosamt hopknåpade förslag.
"Värre kan det inte bli"? Jo, det kunde det tyvärr. Konstakademins Mats Edblom tycks ha haft som ambition att kombinera det sämsta från nuvarande Slussen och det sämsta från Fosterförslaget.
Bra med Fosterförslaget:
• Överdäckningen av Stadsgårdsleden som minskar trafikbullret och gör det möjligt att promenera från Katarinahissen till Franska Bukten utan att korsa tungt trafikerade gator: Borttagen.
• Det långa upphöjda gångstråket ovanpå trafikleden som innebär en radikal förbättring av utsikten: Helt borta, i öster genom att Stadsgårdsleden inte överdäckas, i väster genom att de tre nya kvarteren omotiverat bildar en hög mur mot Söder Mälarstrand där bara de som bor och/eller arbetar i husen får del av utsikten.
• Cykelbron längs t-banebron: Borttagen på oklara grunder.
• Enkelheten och överskådligheten i trafiklösningen: Ersatt av en stor cirkulationsplats med långa omvägar för t ex den som ska från Katarinavägen till Hornsgatan (även cyklar ska tydligen tvingas köra den groteska omvägen över båda broarna).
• Gångstråket som knyter ihop Västerlånggatan med Götgatan: Borttaget, ersatt av en bilcentrerad lösning där två starkt trafikerade gator måste korsas.
• De två nya kvarteren på den överdäckade bussterminalen: Ersatta med någon sorts stort glastak - som skymmer lika mycket av utsikten.
• Återskapandet av Södermalmstorg: Halvhjärtad lösning där ena änden av torget lämnas öppen (och det mesta av utsikten skyms av den cirkulära byggnaden i mitten+bussterminaltaket). Halva ytan mot Fosterförslaget (mindre än idag).
• Återskapandet av det öppna sundet: Tvärtom läggs en ännu större del av vattenspegeln under betong.
• Gångstråket via gamla Saltsjöbanestationens trappa ner till utsiktspromenaden: Borttaget.
• Den bevarade vyn mot Saltsjön i Hornsgatans förlängning: Till största delen blockerad av den runda byggnaden.
• Inte mer trafikytor än vad som behövs: KA-förslaget däremot t o m utökar brobredden med ca 30%.
Bra med nuvarande anläggning:
• Oöverträffad trafikkapacitet. Minskas radikalt med KA-förslaget: Noll trafikljus mellan Katarinavägen och Hornsgatan blir (minst) fyra och kapaciteten sjunker därmed till en fjärdedel, att jämföra med hälften i Foster/Nyrénlösningen.
• Bra utsikt från broarna närmast vattnet: Beskärs hårt genom bussterminaltaket, den runda centralbyggnaden och de enorma "trädkrukorna".
Så ska Konstakademin tydligen gräva ut ett jättelikt hål mellan Götgatan och tunnelbanan från Stadsmuseet och norrut och fylla med underjordiska butiker. Extra märkligt eftersom de i sin huvudkritik mot den liggande planen ställer frågan om "Slussen verkligen är en naturlig plats för omfattande handel och till risken för en överetablering." Vad jag kan se är det bara i den här utbyggnaden ungefär samma mängd butiksyta som hela gallerian i förslaget de kritiserar, men förlagd i ett nyutgrävt kvartersstort hål i stället för under den befintliga överdäckningen. Att KA-förslaget medför att man tvingas gräva bort den sista historiska murresten av det gamla försvarsverket från 1500-talet står också i flagrant strid med deras påstådda ambition att värna om historiska värden.
Själva Södermalmstorg vill man gestalta som en permanent fem meter djup grop i marken, ett Sergels Torg i fjärdedelsskala, fast utan trappförbindelse med gatuplanet och i ständig skugga. Poängen med det är svår att förstå och skulle effektivt döda alla möjligheter att återskapa Södermalmstorg som en levande plats i stadsväven.
Det finns åtskilliga sådan här döda ytor i förslaget: triangeln mellan kulturhuset och västra gatubron är ytterligare ett gångflödesstoppande hål i marken utan förbindelse mellan planen, liksom ytan norr om Katarinahissen intill östra bron. Båda ligger i permanent skugga. Även Stadsgårdskajen hamnar i skugga från den upphöjda Stadsgårdsleden hela året utom morgon och kväll på sommaren. Och tittar man efter så finns Berlinmursproblematiken kvar från Fosterplanen: under trafikleden finns bara en lång vägg mot bussterminalens inkörsbana. Hur inbjudande är det att flanera under en 300 meter lång motorvägsbro längsmed en mur? Platsen är faktiskt promenadvänligare idag.
Varför man inte tagit chansen att komma till rätta med Nyréns-lösningens största brist, Stadsgårdsledens långa och dyra bro över bussterminalen, är inte lätt att förstå. Bussterminalen skulle lätt kunna vinklas om så att båda ligger i samma plan (som idag), alternativt läggas i det övre planet i stället för saluhallen. Det kunde också vara en möjlighet att gräva ner trafikleden under bussterminalen och låta ramperna till broarna mot Gamla stan leda ut i en liten lokalgata med anslutning till leden, ungefär som i dagens lösning, och då skulle man slippa flytta kajen norr om KF-huset 20 meter ut i Saltsjön. Foster/Nyrén lägger bussterminalen och trafikleden ovanpå varandra för att kunna få ett enhetligt gatuplan från Södermalmstorg, med Konstakademins lösning där gatorna norr om KF-huset är borttagna finns det ingen anledning alls att höja upp Stadsgårdsleden.
Vad gäller trafikföringen på broarna så har man kraftigt underskattat antalet filer som behövs för ett bra flöde: det tycks inte finnas några svängfiler alls vid trafikljusen vilket är ett säkert recept för köer, och några kollektivtrafikfiler har man inte gjort plats för heller trots att broytan gjorts mycket större än idag. Att lägga en stor cirkulationsplats på en bro i syfte att göra den smalare är nästan skrattretande kontraproduktivt. Varför lägger man åtminstone inte rondellen vid det runda huset norr om Ryssgården istället?
Husen söder om Ryssgården går längre än Fosterplanen i exploatering - inget negativt i sig att man återuppbygger kvarter som funnits i hundratals år innan de revs på 30-talet, men att bygga för vyn mot t ex det lilla gavelhuset på Klevgränd skär sig en smula mot Konstakademins egna ord:
Själva Södermalmstorg vill man gestalta som en permanent fem meter djup grop i marken, ett Sergels Torg i fjärdedelsskala, fast utan trappförbindelse med gatuplanet och i ständig skugga. Poängen med det är svår att förstå och skulle effektivt döda alla möjligheter att återskapa Södermalmstorg som en levande plats i stadsväven.
Det finns åtskilliga sådan här döda ytor i förslaget: triangeln mellan kulturhuset och västra gatubron är ytterligare ett gångflödesstoppande hål i marken utan förbindelse mellan planen, liksom ytan norr om Katarinahissen intill östra bron. Båda ligger i permanent skugga. Även Stadsgårdskajen hamnar i skugga från den upphöjda Stadsgårdsleden hela året utom morgon och kväll på sommaren. Och tittar man efter så finns Berlinmursproblematiken kvar från Fosterplanen: under trafikleden finns bara en lång vägg mot bussterminalens inkörsbana. Hur inbjudande är det att flanera under en 300 meter lång motorvägsbro längsmed en mur? Platsen är faktiskt promenadvänligare idag.
Varför man inte tagit chansen att komma till rätta med Nyréns-lösningens största brist, Stadsgårdsledens långa och dyra bro över bussterminalen, är inte lätt att förstå. Bussterminalen skulle lätt kunna vinklas om så att båda ligger i samma plan (som idag), alternativt läggas i det övre planet i stället för saluhallen. Det kunde också vara en möjlighet att gräva ner trafikleden under bussterminalen och låta ramperna till broarna mot Gamla stan leda ut i en liten lokalgata med anslutning till leden, ungefär som i dagens lösning, och då skulle man slippa flytta kajen norr om KF-huset 20 meter ut i Saltsjön. Foster/Nyrén lägger bussterminalen och trafikleden ovanpå varandra för att kunna få ett enhetligt gatuplan från Södermalmstorg, med Konstakademins lösning där gatorna norr om KF-huset är borttagna finns det ingen anledning alls att höja upp Stadsgårdsleden.
Vad gäller trafikföringen på broarna så har man kraftigt underskattat antalet filer som behövs för ett bra flöde: det tycks inte finnas några svängfiler alls vid trafikljusen vilket är ett säkert recept för köer, och några kollektivtrafikfiler har man inte gjort plats för heller trots att broytan gjorts mycket större än idag. Att lägga en stor cirkulationsplats på en bro i syfte att göra den smalare är nästan skrattretande kontraproduktivt. Varför lägger man åtminstone inte rondellen vid det runda huset norr om Ryssgården istället?
Husen söder om Ryssgården går längre än Fosterplanen i exploatering - inget negativt i sig att man återuppbygger kvarter som funnits i hundratals år innan de revs på 30-talet, men att bygga för vyn mot t ex det lilla gavelhuset på Klevgränd skär sig en smula mot Konstakademins egna ord:
"På Södermalms norrvända klippvägg
är seklers bygghistoria synlig."
Lite märkligt att man bommar på samtliga punkter man föresatt sig att förbättra: Utsikterna blir sämre, bron blir dubbelt så bred som den behöver vara, backarna blir brantare och vägarna längre, köerna och bullret ökar, biltrafiken prioriteras t o m ännu mer än i 30-tals-Slussen, kulturminnen schaktas bort. Mats Edbloms egna ord om "gapande breda motorvägar", "banala trafiklösningar", "ödsliga gångbroar", "norrvända murar med tunga stadskvarter", "stängda utsikter och sammanhang" och "ödeläggelse av lager av historia" passar mycket bättre på hans egen skapelse.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar