Slussenmyter del 5: Syndaflod i tunnelbanan!

Vattennivån i Mälaren kan stiga. Mycket.

Mälartorget 1924. Foto: S. Ernfors, SMHI. 

Efter översvämningen 1924, då vattnet steg 135 cm, har Hammarbyslussen och nya Södertälje sluss tillkommit och dubbelt så mycket vatten kan släppas ut. Räcker det?

Gamla stans tunnelbanestation 2000. Bild: Miljöförvaltningen.

Nej. I december 2000 stod vattnet så högt att det rann in i biljetthallen i Gamla stans T-banestation. 30 cm till och vattnet hade nått upp till kanten av spårtråget som leder mot T-centralen under Norrström. 

Rakt in i tunnelbanan, med mängder av drunkningsoffer som följd!

Katastrofport i tunneln mellan Gamla stan och T-centralen. Bild: askjoh.se

Nej knappast, det är bara en av de många Slussenmyterna. Det finns vattentäta dörrar som kan stängas, och pumpar som håller torrt. Men trafiken mellan T-centralen och Slussen måste skötas med buss i upp till en vecka innan vattnet sjunker undan igen, och det är en olägenhet. Fler översvämningar är också att vänta i framtiden

Forskare har undersökt olika klimatscenarier. Enligt studier som SMHI utfört behöver det totala maxflödet ökas till 1500 m3/s för att risken för översvämning ska minska till acceptabel nivå. Risken för ett vattenstånd 100 cm över det normala, alltså nivån där katastrofportarna måste stängas, beräknas till 10% under en tioårsperiod om inget görs. Risken för ett vattenstånd på hela 200 cm eller mer är inte försumbar utan beräknas till 1%. Till detta kommer effekter av vinden, som kan pressa upp vattenytan ytterligare 20-30 cm.

Idag är den totala avtappningsförmågan 710 m3/s, varav 270 m3/s vid Slussen. Regeringens klimat- och sårbarhetsutredning konstaterar att avbördningen vid Slussen behöver öka till minst 1000 m3/s, och för att få marginal beslutades att kapaciteten skulle vara 1400-1470m3/s. Det handlar alltså om en femdubbling av dagens kapacitet.

Idag

I framtiden

Det är dessa två extrabreda kanaler på var sida om slusskanalen i Nya Slussen som utgör de två "vattentorgen" när det inte är översvämningskatastrof på gång. En vanlig Slussenmyt är att vattnet skulle stå och rinna hela tiden och obönhörligt spola bort var och en som drattar i, men så är det förstås inte — ambitionen är inte att tömma Mälaren så fort som möjligt, utan att kunna avvärja eventuella översvämningar som inträffar kanske vart femtionde år. Dammluckorna öppnas helt bara i nödfall. En normal vårflod regleras genom att dammluckorna öppnas lite i nederkanten och något flöde kommer inte att märkas på ytan.

Dammluckorna. Bild: ELU/Ticab

Inget av alternativförslagen som presenterats har tillnärmelsevis samma avtappningskapacitet. "Ny Syn på Slussen" t ex har bara halva kapaciteten, vilket medför en icke försumbar risk att Mälaren stiger över den nivå där vattnet strömmar in genom de lågt belägna ingångarna till den nya osänkbara tunnelbanestationen man vill bygga under Söderström. Det är extra ironiskt eftersom det förslaget har lanserats just som en lösning på T-baneöversvämningsproblematiken. 

Det finns en myt att man lika gärna skulle kunna klara målsättningen på en femdubbling av kapaciteten genom att bygga en tunnel för avtappningen — men lycka till med att få plats med den tunneln. Den blir ett monster med en diameter på 25 meter:

Flödet begränsas också i helt vattenfyllda tunnlar, så i praktiken måste den hypotetiska tunneln få en ännu större diameter. Ju djupare man lägger den desto mer bottenerosion får man, och det är något man vill undvika, speciellt inne i en hamn med kajer och brofundament runtomkring. Dessutom måste man gräva bort mycket av grusåsen med sättningsrisk för husen i Gamla stan som följd. 

Den bästa lösningen är den som man valt, att lägga avtappningskanalerna vid ytan och därmed återskapa Söderström i sin fulla bredd som den var innan utfyllnaderna på 1800- och det tidiga 1900-talet. Anläggningen klarar av att neutralisera t o m ett s k tiotusenårsflöde med nivåer på 2 meter över det normala helt så länge havsytan inte stiger mer än en dryg halvmeter. Landhöjningen gör att havsytan sjunker ca 0,52 cm om året i Stockholmstrakten, även om den globala uppvärmningen delvis motverkar effekten så att den totala effekten blir att havet bara sjunker med 0,38 cm/år.

Diagram:SMHI

Det finns dock en trend att effekterna tar ut varandra och så länge vi fortsätter elda med fossilbränslen riskerar vi att havsnivåhöjningen går snabbare än landhöjningen, och stigande nettonivåer gör att avtappningsförmågan minskar med tiden. Enligt SMHI räknar forskarna med att havet kan stiga upp till en meter de närmaste hundra åren och med landhöjningen avdragen blir nettoeffekten 50 cm, tillräckligt för att man inte längre ska kunna garantera Mälarnivån under extrema förhållanden. Om en extrem vårflod sammanfaller med extremhögt havsvattenstånd en vacker vårdag år 2111 så finns det alltså återigen en risk att vattnet når upp till tunnelmynningen. 

 Hundra år ger förstås ganska gott om tid att fundera på hur man bäst ska täta spårtrågsglipan vid T-Gamla stan, t ex genom att förse den med ett yttre vattentätt skal upp till valfri säkerhetshöjd, något som Länsstyrelsen redan nu förordar. Den dummaste lösningen är förmodligen att gräva ner tunnelbanan för kanske 1000 gånger pengarna och på köpet få sämre säkerhet, men baserar man beslut på myter så finns det en icke försumbar risk att det blir den lösningen vi får.

Stockholms socialdemokrater vill även att planen ska göras om så att fördämningen klarar de havsnivåer som teoretiskt kan bli aktuella om 200 år (dvs samma nivåer som för 200 år sedan). Visst är det bra med långsiktig planering men man ska komma ihåg att även om man gör kajen extrahög just vid Slussen så har kajerna kvar den gamla nivån på alla andra ställen i stan. I händelse av översvämning från Saltsjösidan så ligger alltså — oavsett hur Slussen utformas — en stor del av staden under vatten samtidigt som saltvatten läcker in i Mälaren via Gamla stan, Norrström och Hammarbykanalen, och vatten rinner in i tunnelbanan oavsett om den går över eller under Söderström. Då är det en bättre långsiktig lösning att göra som i London, S:t Petersburg och Rotterdam och bygga en fördämning längre ut som skydd mot extremt högvatten, förslagsvis vid Blockhusudden, eller som i Länsstyrelsens förslag längre ut i skärgården. Men det är inget beslut som behöver tas de närmaste hundra åren.

Uppdatering 121125: Slussenkramaren och v-politikern Stellan Hamrin skriver ännu en i sin långa rad alarmistiska debattartiklar i DN om framtida havsnivåhöjningar och kräver att Slussen designas om, obekymrad om resten av Stockholm och Mälardalen.

Uppdatering 121125: Stellan Hamrin får svar på tal av KTH-professorn Per Kågesson.  Även c-ledaren Per Ankersjö genomskådar hans argument.

Uppdatering 121207: Hamrin får till sist medge att utformningen av Slussen inte har någon större betydelse om havet stiger så mycket som han vill göra gällande.

Läs även andra bloggares åsikter om Slussen