Ner med allt?

I dagens DN skriver Monica Andersson (Samfundet S:t Erik), arkitekterna Svante Forsström och Anders William-Olsson samt den pensionerade ambassadören Lars Lönnback  om att en långsiktigt hållbar lösning för Slussen behövs. Med detta menar de framförallt att Slussen ska återställas som den var på 50-talet och att trafikanterna förbi platsen ska förvisas ner i underjorden.

De manar nu enträget att ett förslag som ej godkänts ska tas upp igen - "Ny Syn på Slussen", men glömmer att nämna att såväl Monica Andersson som Svante Forsström är bland de fem som ligger bakom. I nio punkter argumenterar de för förslaget. Tyvärr har man inte bemödat sig att kontrollera fakta så mycket av argumentationen faller på ändan.

Punkt 1: "Enligt uppgift från Exploateringskontoret planeras stadsdelen norra Djurgårdsstaden för en framtida högsta vattennivå 2 meter över nuvarande medelvattenstånd i Saltsjön. Vid den nivån ligger tunnelbanan vid station Gamla stan under vatten och har sedan länge översvämmats vid varje vårflod. 

Det enorma hotet om översvämning av t-banan kan bara avvärjas genom att den grävs ned under vattnet med en ny station under Söderström." 

Stämmer inte, stationen ligger 2,6 m över havet så även om havet skulle stiga 2 m (vilket är rätt osannolikt) så översvämmas den inte. Vatten kan läcka ner i en skarv norr om stationen vid lägre nivåer än så men den borde man kunna täta för en tiotusendel av kostnaden för att bygga flera km nya tunnlar + 2 nya stationer. 

Punkt 2: "Därmed skulle också den fula tunnelbanebron försvinna." 

Bron är förvisso ful men bygg då om bron istället, det blir mycket billigare. Då kan man också passa på att sätta dit en gångbana, och cykelbanan är ju redan beslutad. Dessutom tjänar miljön på att backen inte görs enormt mycket brantare som nedgrävarna vill. Vi som åker t-bana sätter också värde på bron för glimten av Gamla Stan, Mälaren och Saltsjön, och att döma av var turisterna ställer sig för att ta bilder så uppskattar även de det livfulla inslaget i stadsbilden. 

Punkt 3: "Dessutom skulle Riddarholmskanalen återskapas direkt och det blir möjligt att senare ta bort Centralbron." 

Riddarholmskanalen behöver återskapas lika lite som sjön Fatburen eller näset vid Danvikstull. Nostalgi för de 60-plussare som minns kanalen är ett dåligt argument för att spendera tiotals miljarder på en motorvägsbro under vattnet med avfarter i enorma spiraler som kräver massor med bränsle och orsakar mängder av utsläpp mitt i stadens hjärta. Även här borde man kunna försköna den befintliga bron till en bråkdel av priset som nedgrävarna är villiga att låta oss andra betala. 

Vidare så kan Centralbron förbi Riddarholmskanalen inte tas bort eftersom stambanan råkar gå där, och det har den gjort sedan 1870. Kanske artikelförfattarna inte kände till det? 

Punkt 4: "Samtidigt kan marknivån äntligen sänkas så att Stadsmuseet (Tessin d ä & d y) åter kommer till sin rätt och man får utblick från dess gård." 

Visst skulle man kunna sänka nivån framför Stadsmuseet men utsikten mot Saltsjön blir i så fall kraftigt försämrad mot idag. Vi talar alltså om att sänka Ryssgården 4-5 m, till t-banans nuvarande spårnivå. Ska det vara någon mening med det så måste man även sänka Katarinavägen och då blir dels backen betydligt brantare, dels hamnar entréerna i KF-huset 1 våning upp i luften. Hur har herrarna och damerna tänkt lösa det, med en ny Hornsgatspuckel? 

Punkt 5: "KF-huset är omistligt i stadsbilden och får därför inte byggas för." 

Ingen har föreslagit att bygga för KF-huset vad jag vet. Planförslaget från 2010 (som gnälldes bort till förmån för ett med mycket sämre utsikt, paradoxalt nog med utsiktsargument) hade t ex bara 3-4-våningshus framför, vilket inte ens täcker hälften av KF-fasaden. Här bygger "de fyras gäng" halmgubbar och argumenterar mot dem i stället för att se planförslaget som det verkligen var. Eller är de bara häpnadsväckande dåligt informerade?

Punkt 6: "Stan har tagit kritiken mot stängda utsikter på allvar, men UTSIKT måste kompletteras med INSIKT"

Insikt är nog vad som saknas om man på fullt allvar hävdar att 2010-planen skulle medfört sämre utsikt. Den som kan läsa en plankarta ser att vi skulle ha fått en kilometerlång bred gångbana hela vägen från Centralbron till bortom KF-huset med milsvid utsikt och anslutning till den gamla stentrappan upp mot Katarinavägen, en perfekt fortsättning på Katarinavägens utsiktsdel att flanera på. Två våningar upp intill vattnet, inget som skymmer. Tack alla gnällmånsar för att ni förstörde det. 

Punkt 7: "Den lösning man ”lagt fast” bygger med sin lutande trafikled, lika stor som Centralbron, på en överdimensionerad biltrafik." 

Det är nuvarande Slussen som är överdimensionerad. Planförslaget halverar brobredden mot idag. Den föreslagna bron är inte bredare (eller rakare) än den ena av de två befintliga. Vad kritikerna tycks ha missat är att nya bron egentligen är två hopbyggda broar från Gamla stan, en till kajplanet på Södermalmssidan, en till torgplanet. Ingen av dessa två broar är särskilt bred, det handlar om fyra filer + en kollektivtrafikfil på den ena och tre på den andra. Tre av dessa filer är svängfiler och tar man bort dem får man automatiskt långa köer av fordon som tvingas stå stilla och vänta på dem som ska svänga vänster.

Punkt 8: "Kollektivtrafikens struktur på sikt är ofullständigt utredd – om än alls." 

Den enda outredda kollektivtrafikfaktorn ovan jord är den föreslagna spårvagnslinjens exakta bansträckning. Det är ett dåligt argument för att förhala Slussenombyggnaden ytterligare. Bygger man en alltför smal bro, som artikelförfattarna önskar, så avhänder man sig möjligheten att smidigt infoga en framtida spårvagnslinje. Bättre att dimensionera bron kraftigare och ge kollektivtrafiken gott om plats - det är ju trots allt ganska troligt att spåret kommer att dras över den här bron. 

Punkt 9: "Starta planeringen av en utbyggnad av T-banan till Nacka och lägg på sikt en rationell omstigningsterminal utanför Danvikstull. Släpp tanken på att spränga in den i Katarinaberget." 

Den enda punkten som har någon substans. T-blå mot Nacka borde byggts för länge sen och blir betydligt mer samhällsekonomiskt lönsam än en kosmetisk nedgrävning av de övriga banorna förbi Slussen. Det är onödigt att bygga en stor bussterminal som ändå blir överflödig så fort t-banan förlängts. Gissningsvis har man väl tänkt sig att förlägga terminalen i det befintliga skyddsrummet/garaget så sprängningarna blir inte så omfattande som artikelförfattarna tror. Men det känns ändå som slöseri.



Uppdatering 110903: Samma personer skriver ännu en artikel på samma tema i SvD. Besvikelsen är påtaglig över att Länsstyrelserna inte ens tog upp deras fina lösning som ett alternativ i rapporten "Mälaren om 100 år", som kom härommånaden.

Läs även andra bloggares åsikter om Slussen

Arkitektonisk mimikry: Ett senkommet förslag till Station City-hus

Stockholms skyline är förvisso unik bland miljonstäder. Den närmast totala horisontaliteten, avbruten av en och annan kyrka eller 60-talskloss, hittar man annars bara i betydligt mindre städer, men där är den å andra sidan regel.

Inget får sticka upp - jo, kyrkorna förstås, dem är inte ens de mest hårdföra skylinister emot. Kyrkor har en arkitektur som gillas av alla. Ett nytt kyrktorn mot horisonten skulle troligen inte möta några större protester. Ett nytt höghus med kyrktornets yttre karaktäristika skulle kanske kunna passera nålsögat?

Låt oss testa idén på ett aktuellt projekt i ett synnerligen känsligt läge. Det blivande Station City, nära Klara Kyrka, har varit aktuellt för högre bebyggelse och föremål för två olika arkitekttävlingar. De fyra förslagen som kom ut av den första var alla ganska mediokra, och resultatet av den senaste gick av allt att döma direkt i papperskorgen. Genom beslut i Stadsbyggnadsnämnden den 17 mars har höjden maximerats till det befintliga husets 13 våningar även om man lämnar öppet för högre bygghöjd om designen kräver det. Huset ska "smälta in" är det meningen.

Hur högt kan man gå med en kyrktornsdesign? Vi testar 80 meter, som Hötorgshusen men 25 meter kortare än Klara kyrka.

Förslag 1:






Tornet är utfört som en arkitektonisk synvilla där "taket" i själva verket är undersidan av ett trekantigt snitt in i hörnet av en fyrkantig byggnad:




Vill man kan man göra huset till en sentida hyllning till den uppburne 60-talsmålaren Olle Bærtling. Målar man några av triangelfälten i starka färger så passar det märkligt bra in i 60-talsmiljön runt Sergels torg.







Förslag 2:


Taklinjen på Stadshustornet och Riddarholmskyrkan lånas för att simulera tinnar och torn och valvbågeloggior. Parabolkurvan skär sig lite mot hitech-motivet så jag har plattat ut den något, lite som Piet Heins "superellips" i Sergels torg-rondellen. Väggarna kan vara helt svarta eller Stadshustegelröda.

Huvudsaken är även här kyrktornsmotivet, och glaset är även här tänkt att vara speglande så att överdelen "försvinner" mot himlen. Stockholms ikonbyggnader, däribland Tors Torn, har fått släppa till valda element.


Förslag 3:

En variant på samma idé som skulle kunna beskrivas som postmodernism. Fungerar även i halva skalan vilket kan komma att visa sig betydelsefullt.










Förslag 4:
En lite mindre utmanande variant, kalla det en vaniljlösning men den gör ungefär samma jobb som de arkitektoniskt mer vågade lösningarna (och ger oss ett gratis naturmotiv också):











Förslag 5:

En variant till med postmodernistiskt anslag.









Överdelen måste vara ganska slät för att fylla funktionen som spegel men fönsterbågarna kan arrangeras i intrikata mönster som suggererar klassicism (här har jag bara satt dit ett enkelt murverksmönster för att illustrera idén snabbt)

Av estetiska skäl kanske överdelen av portalen bör tas bort så att det blir en renodlad båge och då får man sänka höjden några våningar om inte proportionerna ska bli helt off (det är lite för högt och smalt redan nu). Då minskar också problemet att urtagets sekundärfunktion som ljusgård saknas på de övre våningsplanen. Kyrktornssilhuetten kanske går att rädda med en kontrasterande färgad yta ovanför bågen, typ en förstorad slutsten.

Den här idén kräver egentligen en lite större tomt så att den runda plazan framför får plats. Här måste den dras ut en bit i Klara Vattugränd, som dessutom sluttar så att plazans ena ände ligger en halv våning över den andra och halva gatan får ersättas med trappor. Alternativt bevarar man gatunivån och markerar cirkeln med hjälp av gatsten.




Förslag 6:


Dags för det klassicerade alternativet. Jag har helt enkelt transplanterat en klassisk NY-skrapa av lite drygt samma höjd, Trinity Building från 1905. Den är lätt omarbetad och har bl a fått pariga torn. Originalet ser ut så här (byggnaden till vänster):

Fler alternativ kommer.

DN

Bättre kan det bara bli, del 2

Slussenförslaget från Konstakademins Mats Edblom är bättre än Fosters/Nyréns förslag på en enda punkt, nämligen kopplingen mellan Gamla stan och Nils E-kanalen, som Foster av utrymmesskäl tvingas gestalta som en hög mur medan Edblom lyckas få in en trappa genom att flytta gatan till strax söder om kanalen. Den utmärkta idén kan också överföras till hybridplanen:

De utstickande rundlarna kan utnyttjas för att åstadkomma en monumental effekt i kajplanet:

Läs även andra bloggares åsikter om Slussen.

Bättre kan det bara bli: Hur Mats Edblom borde gjort istället

Mats Edbloms och Konstakademins alternativa Slussenförslag har, som jag skrev om igår, stora brister. De mest uppenbara är de trafiktekniska: De som ska från Katarinavägen till Hornsgatan tvingas till en onödig omväg över Gamla stan, och de som ska från Munkbroleden till Skeppsbron tvingas över till Södermalm, och i stället för ett enda trafikljus som i gällande plan ska trafikanterna tvingas stå och vänta vid rödljuset i fyra korsningar. Dessutom ligger hela cirkulationplatsen i en brant backe.

Det går att tillfredsställa begäret att bevara tvåbroarslösningen på ett enklare sätt. Lägg rondellen längre söderut och minska ner formatet, gör broarna enkelriktade, flytta förbindelsen med Stadsgårdsleden så att broarna kan göras smala, smäckra och eleganta. Det sista är något som inte heller Foster klarat av eftersom man låst fast sig vid att förbindelsen måste utföras som ramper på bron.























Arrangemanget behåller lite av 30-tals-Slussens rundade karaktär, speciellt sett från Gamla stan-sidan. Tillåts rundningen sticka ut från Fosters höga mur, som en bastion, för rondellen tankarna till Norra slingan i klöverbladskarusellen. Karl XIV Johans ryttarstaty är given som rondellhund.

DN  DN
Läs även andra bloggares åsikter om Slussen.

Skam och förbannelse över de nidingar som gjort detta!

Ja, så skrev Konstakademins Mats Edblom i april 2009 om det nu klubbade Slussenförslaget från Foster/Berg. Så här skaldade han i stora betalda annonser i dagspressen:

"Konstakademins ledamöter vid sammankomsten 27 april 2009, bestörta och förtvivlade över att man bestämt sig för att ödelägga det vidunderliga stadslandskapet vid Slussen.

Med dess utblickar och överraskningar,
dess innehållsrikedom och valmöjligheter.
Dess kontraster och hemligheter, dess lager av historia.
Idag försummat och förslummat, men i grunden genialt.

Allt släcker man nu ut, ersätter med en banal trafiklösning,
en hård exploatering.
En gapande bred motorväg, en lång och ödslig gångbro.
En norrvänd mur av tunga stadskvarter som stänger utsikten och sammanhang.

Värre kan det inte bli.
Skam och förbannelse över de nidingar som gör detta."

Nu, nästan 2 år senare, har Mats Edblom funderat ut en egen lösning som kommer till rätta med alla problemen han identifierar. Vartenda ett! Nja, vänta förresten... låt oss titta lite närmare på hans mödosamt hopknåpade förslag.

"Värre kan det inte bli"? Jo, det kunde det tyvärr. Konstakademins Mats Edblom tycks ha haft som ambition att kombinera det sämsta från nuvarande Slussen och det sämsta från Fosterförslaget.

Bra med Fosterförslaget:

• Överdäckningen av Stadsgårdsleden som minskar trafikbullret och gör det möjligt att promenera från Katarinahissen till Franska Bukten utan att korsa tungt trafikerade gator: Borttagen.

• Det långa upphöjda gångstråket ovanpå trafikleden som innebär en radikal förbättring av utsikten: Helt borta, i öster genom att Stadsgårdsleden inte överdäckas, i väster genom att de tre nya kvarteren omotiverat bildar en hög mur mot Söder Mälarstrand där bara de som bor och/eller arbetar i husen får del av utsikten.

• Cykelbron längs t-banebron: Borttagen på oklara grunder.

• Enkelheten och överskådligheten i trafiklösningen: Ersatt av en stor cirkulationsplats med långa omvägar för t ex den som ska från Katarinavägen till Hornsgatan (även cyklar ska tydligen tvingas köra den groteska omvägen över båda broarna).

• Gångstråket som knyter ihop Västerlånggatan med Götgatan: Borttaget, ersatt av en bilcentrerad lösning där två starkt trafikerade gator måste korsas.

• De två nya kvarteren på den överdäckade bussterminalen: Ersatta med någon sorts stort glastak - som skymmer lika mycket av utsikten.

• Återskapandet av Södermalmstorg: Halvhjärtad lösning där ena änden av torget lämnas öppen (och det mesta av utsikten skyms av den cirkulära byggnaden i mitten+bussterminaltaket). Halva ytan mot Fosterförslaget (mindre än idag).

• Återskapandet av det öppna sundet: Tvärtom läggs en ännu större del av vattenspegeln under betong.

• Gångstråket via gamla Saltsjöbanestationens trappa ner till utsiktspromenaden: Borttaget.

• Den bevarade vyn mot Saltsjön i Hornsgatans förlängning: Till största delen blockerad av den runda byggnaden.

• Inte mer trafikytor än vad som behövs: KA-förslaget däremot t o m utökar brobredden med ca 30%.

Bra med nuvarande anläggning:

• Oöverträffad trafikkapacitet. Minskas radikalt med KA-förslaget: Noll trafikljus mellan Katarinavägen och Hornsgatan blir (minst) fyra och kapaciteten sjunker därmed till en fjärdedel, att jämföra med hälften i Foster/Nyrénlösningen.

• Bra utsikt från broarna närmast vattnet: Beskärs hårt genom bussterminaltaket, den runda centralbyggnaden och de enorma "trädkrukorna".

Så ska Konstakademin tydligen gräva ut ett jättelikt hål mellan Götgatan och tunnelbanan från Stadsmuseet och norrut och fylla med underjordiska butiker. Extra märkligt eftersom de i sin huvudkritik mot den liggande planen ställer frågan om "Slussen verkligen är en naturlig plats för omfattande handel och till risken för en överetablering." Vad jag kan se är det bara i den här utbyggnaden ungefär samma mängd butiksyta som hela gallerian i förslaget de kritiserar, men förlagd i ett nyutgrävt kvartersstort hål i stället för under den befintliga överdäckningen. Att KA-förslaget medför att man tvingas gräva bort den sista historiska murresten av det gamla försvarsverket från 1500-talet står också i flagrant strid med deras påstådda ambition att värna om historiska värden.

Själva Södermalmstorg vill man gestalta som en permanent fem meter djup grop i marken, ett Sergels Torg i fjärdedelsskala, fast utan trappförbindelse med gatuplanet och i ständig skugga. Poängen med det är svår att förstå och skulle effektivt döda alla möjligheter att återskapa Södermalmstorg som en levande plats i stadsväven.

Det finns åtskilliga sådan här döda ytor i förslaget: triangeln mellan kulturhuset och västra gatubron är ytterligare ett gångflödesstoppande hål i marken utan förbindelse mellan planen, liksom ytan norr om Katarinahissen intill östra bron. Båda ligger i permanent skugga. Även Stadsgårdskajen hamnar i skugga från den upphöjda Stadsgårdsleden hela året utom morgon och kväll på sommaren. Och tittar man efter så finns Berlinmursproblematiken kvar från Fosterplanen: under trafikleden finns bara en lång vägg mot bussterminalens inkörsbana. Hur inbjudande är det att flanera under en 300 meter lång motorvägsbro längsmed en mur? Platsen är faktiskt promenadvänligare idag.

Varför man inte tagit chansen att komma till rätta med Nyréns-lösningens största brist, Stadsgårdsledens långa och dyra bro över bussterminalen, är inte lätt att förstå. Bussterminalen skulle lätt kunna vinklas om så att båda ligger i samma plan (som idag), alternativt läggas i det övre planet i stället för saluhallen. Det kunde också vara en möjlighet att gräva ner trafikleden under bussterminalen och låta ramperna till broarna mot Gamla stan leda ut i en liten lokalgata med anslutning till leden, ungefär som i dagens lösning, och då skulle man slippa flytta kajen norr om KF-huset 20 meter ut i Saltsjön. Foster/Nyrén lägger bussterminalen och trafikleden ovanpå varandra för att kunna få ett enhetligt gatuplan från Södermalmstorg, med Konstakademins lösning där gatorna norr om KF-huset är borttagna finns det ingen anledning alls att höja upp Stadsgårdsleden.

Vad gäller trafikföringen på broarna så har man kraftigt underskattat antalet filer som behövs för ett bra flöde: det tycks inte finnas några svängfiler alls vid trafikljusen vilket är ett säkert recept för köer, och några kollektivtrafikfiler har man inte gjort plats för heller trots att broytan gjorts mycket större än idag. Att lägga en stor cirkulationsplats på en bro i syfte att göra den smalare är nästan skrattretande kontraproduktivt. Varför lägger man åtminstone inte rondellen vid det runda huset norr om Ryssgården istället?

Husen söder om Ryssgården går längre än Fosterplanen i exploatering - inget negativt i sig att man återuppbygger kvarter som funnits i hundratals år innan de revs på 30-talet, men att bygga för vyn mot t ex det lilla gavelhuset på Klevgränd skär sig en smula mot Konstakademins egna ord:

"På Södermalms norrvända klippvägg
är seklers bygghistoria synlig."



Lite märkligt att man bommar på samtliga punkter man föresatt sig att förbättra: Utsikterna blir sämre, bron blir dubbelt så bred som den behöver vara, backarna blir brantare och vägarna längre, köerna och bullret ökar, biltrafiken prioriteras t o m ännu mer än i 30-tals-Slussen, kulturminnen schaktas bort. Mats Edbloms egna ord om "gapande breda motorvägar", "banala trafiklösningar", "ödsliga gångbroar", "norrvända murar med tunga stadskvarter", "stängda utsikter och sammanhang" och "ödeläggelse av lager av historia" passar mycket bättre på hans egen skapelse.

DN DN DN DN DN SvD SvD

Läs även andra bloggares åsikter om Slussen.

Det obyggda Stockholm - 2: Karl XII-bron

Ett av de historiskt möjliga alternativen till Centralbron: En kombinerad gatu-och järnvägsbro i Ringvägens förlängning genom Skinnarviksberget över Riddarfjärden till strax väster om Stadshuset där den kunnat ansluta till en förlängd Kungsgata. Hade den byggts under sent 1800-tal så hade den säkerligen försetts med en klaffbro modell Tower Bridge. Centralstationen hade hamnat längre norrut, ungefär vid Norra Bantorget.

Snabbskiss från Stadshuskajen idag.

Dagens tinne

Två varianter till på temat "spira av tekniska takinstallationer".

Dagens tinne

Tekniska takinstallationer arrangerade till ett torn med spira. Fläktrum och elskåp utgör kärnan, fyra luftfilter blir krukdekorationer i tornets hörn och mobilmasten får lösa påhängsplåtar som döljer antennerna och ger dem en fågelsilhuett. Funktionalistkosher eftersom alla dekorationselement tekniskt sett har en praktisk funktion.